Sunday 16 October 2011

The real of me.


I'm hopeless, speechless. Nothing to say. Just want to share. ' He had such a quiet eyes ' Yeahh, poemm.
Poem yang membuat kan aku kenal seorang yang bernama Lelaki . Yeah, for sure korang ade dengar2 kan poem nie? Act, nie poem yang aku kena study untuk SPM nanti. Euwww, memang aku suka gile poem nie! Hope markah penuh lah nanti kan? Euwwww, aku sedih, sebab dia tuduh aku yang tulis macam2 kat shoutbox dia. Ohh, knape mesti aku yang aku tuduh? Orang lain takde ke? Aku tahu aku jahat kat kau. Aku tahu semua tuh, terima Kasih. Kalau aku yang tulis, kesah ke kau? T__T . Aku tak berdaya lagi, aku tak nak menangis hanye kerana Lelaki macam kau! Sangat membuang air mata aku tahu? Ohhhh. Terus menangis dan menangis, aku letak DP , same macam sidebar tepi nie, tapi senyuman aku itu fake ! bukan sepatutnyer. Huhu. Selangkah lagi untuk melupakan. Don't give up Farhanah ^___^

2 comments:

  1. Meh laa ajar kite , hee ~ tak tau pape pon sal poem nie . haha

    ReplyDelete
  2. He had such quiet eyes,
    She did not realise,
    They were two pool of lies,
    Layerd with thinnest ice,
    To her, those quiet eyes,
    Were breathing desolate sighs,
    Imploring her to be nice,
    And render him paradise.

    Act panjang lagi, pnat lorh nak type. Hik3 paham sendiri eh?

    ReplyDelete

Assalamualaikum. Komen yang baik-baik je ye?